Hejhej och förlåt för dålig uppdatering, glöm inte att skänka några tankar till Japan och Libyen.

Idag var sista lektionen syslöjd, syslöjd har länge setts som en, ja, kvinnosyssla. "Alla tjejer kan sy".
Ja ni ska veta att jag är urusel på att sy. :)
Hursomhelst, vi har en lärare, hon är typ en vikarie för våran riktigta, vad heter det, klassföreståndare? 
Hon är ganska utsatt av eleverna och de visar ingen riktig respekt. Jag tycker lite synd om henne så jag försöker att hålla mig så tyst som möjligt på hennes lektioner och få de andra att dämpa sig lite grann.
Idag gick hon igenom vad vi skulle göra när vi var klara med våra förvaringar, vi skulle göra förkläden, och någon elev frågade vad h*n skulle med ett förkläde till, "jag lagar ju aldrig mat". Hennes svar blev att man kunde ge den till sin mamma.
Jagvetinte, men det lät så självklart, ge den till sin mamma. Blev nästan lite arg, och tappade genast lusten att vara respektlös och gulli. Den här kommentaren verkade passera alla elever förutom mig hur smidigt som helst, och de brukar ändå göra väldigt stora saker av, typ inget. Jag undrar hur jag kunde bli så upprörd över det, kanske för att hon sa det så självklart och att ingen annan verkade reagera på det. Visstvisst, jag gör säkert en liten kommentar till något mycket större än vad det egentligen var. Anledningen till att jag inte tog upp det var att jag var ganska säker på att, några säkert skulle skrika ut nåt "JUSTE!", "AA, MM" och liknande saker till henne och det behövde hon verkligen inte.

Och sen de här "Women get back in the kitchen" skämten. Nej fyfan asså, de är vidriga, verkligen. Blir bara så arg när jag ser dem, usch.